Okej, jag varnar i förväg om ett lite gnälligt inlägg..... men ikväll har jag ont och det enda jag känner för är att gnälla..... :/

 

I augusti förra året blev jag påkörd bakifrån när jag stod stilla och skulle göra en vänstersväng med min bil. Jag och Kalles brorsdotter Amanda hade varit och ridit tillsammans och skulle träffa Kalle och hans mamma på jordgubbsplocken på Rödön, och det var dit in vi skulle svänga när en ung kille i en bmw x3 fipplar med mobil/radio/är ouppmärksam och kör rakt in i oss i ca 80-90 km/h. Kalle och hans mamma står 20 meter ifrån när det smäller och blir såklart jättechockade de också. Jag gör illa nacken och får åka ambulans till sjukhuset och även Amanda fick genomgå undersökning och har fortfarande lite problem med sin ena axel. Jag har haft ont i nacken och bröstryggen ända sedan olyckan och har gått på sjukgymnastik för att försöka träna upp min kropp och återhämta mig. I vintras när jag bodde i Odensbacken åkte jag till vårdcentralen igen då jag fick så ont i nacken att jag inte stod ut. Jag blev hemskickad med maxdos alvedon och rådet att fortsätta leva som vanligt. Skönt, tänkte jag, att det inte är något utan att det bara tar tid att läka.

Nu i början av februari kände jag att det var nog och jag kontaktade hälsocentralen här på Frösön. Jag fick direkt komma till en läkare som tydligen är specialicerad på rygg/skador, eftersom jag fått såna galna myrkrypningar i mitt vänsterben att jag inte kunde sova på nätterna. Jag kunde inte ligga still! Det gick inte! Jag grät på kvällarna då jag var så himla trött men ändå inte kunde sova..... bara låg och sparkade med benet.....

Läkaren på Frösö HC var så himla bra, och tog mig verkligen på allvar. Han hittade problemet på en gång! Han började behandla min ländrygg, eftersom det var den som för tillfället var största problemet med krypningarna ner i benet. Det är två diskar i min ländrygg som "åkt på sniskan" skulle man kunna säga, så att de klämmer på nerver som går ner i benet. Han försökte "pressa tillbaka" dessa genom manipulation. Det gjorde ooont, men jag märkte skillnad redan efter första behandlingen. Andra gången jag kom dit, en vecka senare, behandlade han samma ställe igen samt gick på även nacke och bröstrygg. Det är samma sak i bröstryggen, en disk som ligger snett och klämmer på en nerv ut i armen. Den skadan tror han är sen bilolyckan och att han kommer kunna åtgärda det helt med upprepade behandlingar. Det i ländryggen tror han är en gammal skada som blivit värre utav krocken, att det kan ha blivit så av all ridning... den nerven har varit i kläm så pass länge att jag är försvagad i mina muskler i vänsterbenet. Han tror inte att han kommer kunna fixa detta helt, utan jag kommer behöva få sk rotblockader vid de diskarna, alltså kortisonsprutor precis där nerven går ut från ryggraden. Jag tycker det låter jätteläskigt och hoppas att jag slipper det :( Samtidigt så känner jag så stort hopp att kunna bli helt återställd i min rygg nu sen jag träffat den här läkaren! Och kan faktiskt känna att det känns "bra" att man faktiskt hittat nåt i ryggen och att jag inte blir hemskickad med alvedon och "det går över", för det känns faktiskt som att man inte blir trodd och jag känner mig bara gnällig. Men vissa dagar, eller som nu ikväll, är det faktiskt riktigt, riktigt jobbigt för det gör så himla ont.....

 

Nu är mitt mål att kunna komma igång med träningen på gymmet igen, bli stark i kroppen och hålla mig stark resten av livet. Och min högsta dröm just nu är att kunna rida utan att få ont efteråt..........